Also, eigentlich war das Ganze anders geplant. Die Schlittenhunderennen dürfen nur von reinrassigen Schlittenhunden gefahren werden. Also keine Labradore oder Pudel...
Huskies, wenn auch schön, sind nichts für uns. Aber Samojeden, gezüchtet auf eine Funktion als Hütehund, Wächter für Heim und Hof und ziehen von Lasten, klang ideal! Es gibt nur einen Nachteil im Bezug auf geplante Rennen...es sind Couchpotatoes durch und durch!
ABER: Das Wesen ist bombastisch. Es sind unheimlich sanfte, nette Hunde, auf die der Begriff "der ewig lächelnde Samojede" wie zugeschnitten ist. Auch der Begriff "geschwätzig" passt. Aber nicht verwechseln mit kläffen. Anders als viele andere Hunde machen sie richtiggehend Konversation. Es erinnert ein wenig an Loriot ...(Hund sagt: Ho ho ho ho. Pause. Mensch sagt: Ho ho. Pause, Hund sagt: Ho!) Für beide Seiten ein befriedigender Dialog!
Alleine das Fell anzufassen, ist ein Fest für die Sinne. Dabei erfreulich ist, dass es nicht so pflegeaufwändig ist, wie es aussieht. Natürlich verlieren Sie wie alle anderen auch einzelne Haare, aber das Meiste als organisierte Einheit. Es neigt nicht zu Verklumpungen und mittels eines Blowers ist das Vielhaar gut zu beherrschen. ABER: bitte nicht scheren. Die Leithaare glitzern wie frisch gefallener Schnee...
Gerade als Schulbesuchshund oder für den Demenzbereich zu empfehlen (natürlich gilt das auch hier nicht für jeden Hund). Geduldigere Babysitter für die kleinen Doodle kann man sich kaum vorstellen.
Irgendwo in der Ahnenreihe müssen auch ein paar Zwerge vertreten sein, eine gewisse Neigung zum Buddeln kann man ihnen nicht absprechen. Vielleicht ein Überbleibsel aus der Zeit, als sie in Kuhlen im Schnee geschlafen haben.

Bei dem Aussehen und dem Wesen eigentlich erstaunlich, dass sie kaum einer kennt...

Egentligen var det hela planerat på ett annat sätt. Slädhundstävlingarna får endast köras av renrasiga slädhundar. Så inga labradorer eller pudlar...
Huskies är visserligen vackra, men de är inte för oss. Men samojedhundar, som är uppfödda för att fungera som boskapshundar, vakta hem och gård och dra laster, lät idealiska! Det finns bara en nackdel när det gäller planerade tävlingar... de är soffpotatisar genom och genom!
MEN: Temperamentet är bombastiskt. De är otroligt mjuka och trevliga hundar som är skräddarsydda för termen "den alltid leende samojeden". Termen "pratsam" passar också in. Men förväxla inte detta med konstant skällande. Till skillnad från många andra hundar är de verkligen en bra samtalspartner. Det påminner lite om Loriot ... (Hunden säger: Ho ho ho ho. Paus. Människan säger: Ho ho ho. Paus, hunden säger: Ho!) För båda sidor en tillfredsställande dialog!
Bara att röra vid pälsen är en fest för sinnena. Och det är skönt att veta att den inte kräver så mycket vård som den ser ut att kräva. Naturligtvis tappar du enskilda hårstrån som alla andra, men det mesta av det sker som en organiserad enhet. Det tenderar inte att klumpa ihop sig och med hjälp av en blåsmaskin är multihåret lätt att kontrollera. MEN: klipp inte av. De ledande hårstråna glittrar som nyfallen snö....
Rekommenderas särskilt som skolbesökande hund eller för demensområdet (detta gäller naturligtvis inte alla hundar). Man kan knappast tänka sig mer tålmodiga barnvakter för de små klottrarna.
Någonstans i släktledet måste det också finnas några dvärgar, man kan inte förneka dem en viss tendens att gräva. Kanske en kvarleva från den tid då de sov i hålor i snön.

Med tanke på deras utseende och natur är det faktiskt förvånande att knappt någon känner till dem...